En vit strand, fläckad av kolsvarta stenar.

Saltlukten.

Stenens hetta som bränner under fötterna.

Vågorna som river och sliter varandra, skriker, men aldrig vågar komma nära.

En förvirrad flicka med långt, svart hår, iförd en svart klänning, känner saltlukten.

Känner hettan.

Ser vågorna.

Hon känner hopplösheten efter en krossad barndom, men hon förstår den inte. Hon förstår inte vilken inverkan rädslan har på hennes liv, eller vad som väntar henne om hon inte sätter stopp för den.

En till förvirrad flicka kommer gående i sanden. Brunt, lockigt hår, grå, oförstående ögon. De glittrar inte, inte längre. Men hon känner hettan.

Flickan i svart vänder sig om just som den nya flickan går förbi.

Deras ögon möts.

Världen försvinner, vågorna fortsätter skrika.

De vet med ens att de har hittat någon som också känner hettan.

Den förvirrade flickan i svart tar det lilla mod hon har och hoppar ner från stenen, ner till flickan med de grå ögonen. I ett samhörighetens ögonblick möts deras läppar i en kyss, en kyss i vilken de växer, blir större, längre, blir äldre. Marken svalnar under deras fötter, lyckan sprids genom lukten av salt...

Flickan med de grå ögonen tar ett steg bakåt. Hennes ögon glittrar för en sekund, innan glimten flämtar till och dör.

Hon klarar sig inte utan hettan, hon behöver den för att leva ett tomt liv. Hettan var deras gemensamma nämnare.

Hon vänder sig sakta om och börjar gå, skriker ikapp med vågorna. Det enda hon lämnar efter sig är saltiga fotspår som fräser i hettan av sanden.

Flickan i svart vänder sig mot havet. Vågorna är närmare än förut, men hon är inte förvirrad längre.

"Jag förstår nu" sjunger hon, och tänker på de glitterlösa, grå ögonen.

Hon tar ett djupt andetag, och just innan vågorna når henne, skiftar hennes klänning från den mörkaste nyansen av svart, till det ljusaste skimret av vitt.

 

peean

15 januari 2009 16:04

gud va fint skrivet ;o du borde verkligen börja med sånt där!

 

s.p

15 januari 2009 17:40

naaaaaajjs du renskrivde dan 8) den är grym limbo. de e bra att du sitter o skriver sånna där målande texter. de e utvecklande (Y) skulle inte förvåna mig om du blir författare

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

2009   I ett andetag, får jag inte existera Det är smärtsammare än vanligt Det här misslyckandet är utom denna värld För stort för dina ögon utanför ditt synfält Rutan är krossad, spillrorna regnar Men det är ingenting mot ditt ...

2007   Down, scream And another knife is soaring through the air Aim it at me, aim to kill   Put the hate through my heart Slap the anger in my face And nail the envy in my bones Handing me the fear, forcing me to hate Bringing me...

2009-03-02   Du kommer till henne Med en order om att finnas "Kom tillbaka senare jag vilar just nu och ingenting är viktigt nog att störa denna sömn" Tänk, om du bara vetat det att det var där skon klämde Du gav henne liv, så h...

2009-07-31   Jag har inte tid att ge dig en lång, smärtsam beskrivning om hur mörkret lägger sig över mina sinnen Det har lagt sig och har legat sedan länge   Men låt mig bara säga det här Att se på dig och känna inspiration ...

2009   Petrified, cause I don't know what's coming. Isn't it human to be afraid of the unknown? Without your arms around my waist, without your hands in my hair, on my back, stroking my face, holding me close -- gripping my neck -- God, I can't...