Jag ser på soluppgången idag, himlen är persikofärgad, skiftande i rosa och ljuslila.

Marken är täckt av glittrande snö, till skillnad från när du och jag gick ner till bryggan för att se på just solnedgången... samma plats... samma hus... samma rum...

Det var i somras, i augusti har jag för mig. Minns inte så bra. Men det spelar inte heller så stor roll just nu.

Allting blir bättre med tiden, till och med jag har lärt mig så mycket, men jag önskar jag kunde hoppa till framtiden för just nu står tiden stilla. Soluppgången har pågått förevigt, och det känns snarare som en solnedgång. Tragiskt. Varje inandning är en börda. Det blir mörkare.

Livet går vidare, bara ensammare och väldigt mycket svårare.

18/7-08 - 9/1-01

If you want me, I must be doing something right

Jag tänker inte ens hoppas, för jag är rädd för besvikelse nu. Din besvikelse vore för tung att bära.