10 dagar har gått. Mer än en vecka.

Inte förrän nu tillåter jag mig själv att må riktigt jävla dåligt, som jag velat under den här tiden. Det förvånar mig att jag har överlevt de här dagarna.. Att jag fortfarande sitter här.

Jag skulle ha åkt upp till sundsvall igen igårkväll, men jag orkade bara inte. Blir nog att jag åker upp ikväll istället.

Jag tänker inte låtsas som om jag känner att jag klarar av allt det här just nu, som att jag inte mår dåligt, jag får väl få IG i eosen då, även fast jag jobbat faktiskt över förväntan. Min mentor sa åt mig att stanna hemma.

Jag förstår fortfarande inte, jag gör verkligen inte det. Och jag tänker sakna dig tills... Ja. Jag ska inte störa dig, i alla fall, eftersom du inte verkar vilja det. Jag förstår dig. I don't blame you.

Det är bara så svårt, vad jag än gör kommer jag att tänka på dig. 3 ½ år försvinner inte bara sådär, allt påminner om dig, med tanke på hur många minnen vi har skapat. 

Of all the things I've believed in

I just want to get it over with
Tears form behind my eyes but I do not cry
Counting the days that pass me by

I've been searching deep down in my soul
Words that I'm hearing are starting to get old
Feels like I'm starting all over again
The last three years were just pretend

I used to get lost in your eyes

and it seems that I can't live a day without you
Closing my eyes and you chase my thoughts away
To a place where I am blinded by the light

but it's not right

And as the stars fall I will lie awake

You're my shooting star

Tacksam för all hjälp som finns att få... <3