Har inte blivit mycket blogg på ett tag, men hela förra veckan låg jag hemam med feber och drömde konstiga drömmar. Jag är någorlunda frisk nu iallafall, så nu hoppas jag på att komma igång igen...

Läste nyss att jag har IGvarning i matte. Ingen stor överraskning direkt, men, fan... Fast jag hoppas på att förändra det. Jag låg 5 veckor efter i planeringen tills igår, nu ligger jag bara på förra veckans tal. Jag och Kakis är på samma ställe i boken, så, yay!

Mycket, det mesta, är bara förvirrat just nu. Egentligen är det kanske inte så svårt att förstå, jag tror alla vet var de står, men det är inte som vanligt. Konstigt, svårt att hantera.

Jag är rädd för att min roll i ditt liv är slutspelad, jag har ingen lust att försvinna, men eftersom du inte visar något intresse tror jag inte att du har något emot det. Jag har ingenting att tillföra dig längre, du har andra till det nu.

Frågan är bara hur jag överlever utan dig, jag har inte behövt försöka på flera år... Och du betyder världen för mig.

Idag ska jag träffa pappa och tomento (Tomas, mentorn) och prata om skolan. Turligt nog var det inte Tomentos idé, utan pappas - skönt att slippa känna mig inkallad till ett möte pga min frånvaro... Nåja, vi ska iallafall prata om skolgången, idag kl 15, och jag tror att jag ska försöka vara så ärlig som möjligt, utan det här "allt går bra"-tjafset. Det gör verkligen inte det.

Jag försöker vara så positiv som möjligt om allt det här, inte bry mig så mycket, låta allting hända, ta allting lite lättare, men ibland brister det och allting som ligger lastat på mig sjunker igenom. Det skrämmer mig att se hur arg jag är, det märks nästan aldrig under dagarna, men ibland... Ja. Jag vet inte...

Vill inte känna mig så betydelselös för dig som jag gör...önskar du kunde säga att jag betydde något (även om jag troligen inte gör det längre, I f-f-fucked it up)

 

Fanny

23 februari 2009 18:25

Det suger verkligen när det känns som att inte betyder något för dom man älskar, som att dom skulle klara sig utan en. Jag vet inte, men vissa har kanske bara svårt att visa att dom vill ha en kvar? Jag har iallafall kännt så i hela mitt liv, som att ingen behöver mig! Jag tycker iallafall att det är bra att du försöker vara positiv! Det är framsteg! Och det kommer ordna sig med skolan, det är jag övertygad om! :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

2009   I ett andetag, får jag inte existera Det är smärtsammare än vanligt Det här misslyckandet är utom denna värld För stort för dina ögon utanför ditt synfält Rutan är krossad, spillrorna regnar Men det är ingenting mot ditt ...

2007   Down, scream And another knife is soaring through the air Aim it at me, aim to kill   Put the hate through my heart Slap the anger in my face And nail the envy in my bones Handing me the fear, forcing me to hate Bringing me...

2009-03-02   Du kommer till henne Med en order om att finnas "Kom tillbaka senare jag vilar just nu och ingenting är viktigt nog att störa denna sömn" Tänk, om du bara vetat det att det var där skon klämde Du gav henne liv, så h...

2009-07-31   Jag har inte tid att ge dig en lång, smärtsam beskrivning om hur mörkret lägger sig över mina sinnen Det har lagt sig och har legat sedan länge   Men låt mig bara säga det här Att se på dig och känna inspiration ...

2009   Petrified, cause I don't know what's coming. Isn't it human to be afraid of the unknown? Without your arms around my waist, without your hands in my hair, on my back, stroking my face, holding me close -- gripping my neck -- God, I can't...