Halkar efter med bloggen igen nu, måste skärpa mig...

Jag gjorde ett matteprov förra veckan, första matteprovet sen i 8an, och jag var så himla glad, för det kändes som jag verkligen klarat allt. Jag visste med mig att jag hade haft fel på 2-3 uppgifter, men förutom det så kändes det helt underbart. Jag var så stolt.

Idag fick vi tillbaka provet, 14 poäng var gränsen för godkänt. 

Min poäng: 10,5. 

Det är väl ingen stor sak att få ett IG på ett prov, det är inte det det handlar om ens - jag har haft IG i matte hur länge som helst... Men det var bara det att det kändes så bra, och nu känns det bara som jag inte kan lita på något alls jag själv gör. På ena sidan av matteprovet hade jag inte ett jävla rätt - jag tyckte att det gick så bra! ... Jaja, så är det väl när man inte förstår... <_<

Mamma ringde mig förra vecka efter jag hade skrivit provet och hon var så himla stolt och så himla glad och nu... vågar jag typ inte berätta. Jag är så less på att vara ett misslyckande, men det är värre den här gången för jag försökte verkligen!

Jag vet att jag gör en stor sak av det, men det ÄR en stor sak för mig... Största på länge. Jag trodde jag skulle klara det, men jag överskattade mig själv. Min inkompetens förstör mitt liv.

Allt för att bli gemensamt kompletta på varsitt håll,

men jag kommer aldrig att bli tillräcklig för dig

hur kan du ens säga att du älskade mig?

hur kan du ens gå vidare utan att sakna mig?

är jag så oviktig?

Det är vid såna här tillfällen det tynger som mest att sakna dig

Varför var det tvunget att hända?

 

ange

24 februari 2009 14:35

Du vet att det är bara att säga till om du vill ha hjälp, jag hjälper mer en gärna till

http://angepange.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

2009   I ett andetag, får jag inte existera Det är smärtsammare än vanligt Det här misslyckandet är utom denna värld För stort för dina ögon utanför ditt synfält Rutan är krossad, spillrorna regnar Men det är ingenting mot ditt ...

2007   Down, scream And another knife is soaring through the air Aim it at me, aim to kill   Put the hate through my heart Slap the anger in my face And nail the envy in my bones Handing me the fear, forcing me to hate Bringing me...

2009-03-02   Du kommer till henne Med en order om att finnas "Kom tillbaka senare jag vilar just nu och ingenting är viktigt nog att störa denna sömn" Tänk, om du bara vetat det att det var där skon klämde Du gav henne liv, så h...

2009-07-31   Jag har inte tid att ge dig en lång, smärtsam beskrivning om hur mörkret lägger sig över mina sinnen Det har lagt sig och har legat sedan länge   Men låt mig bara säga det här Att se på dig och känna inspiration ...

2009   Petrified, cause I don't know what's coming. Isn't it human to be afraid of the unknown? Without your arms around my waist, without your hands in my hair, on my back, stroking my face, holding me close -- gripping my neck -- God, I can't...