Nyss kom mamma upp till mig och sa att jag måste börja röja på rummet mer,

"det är faktiskt allvar nu"

Nej?! Säger du det?! Är det på allvar? Jag trodde det här var ett enda stort skämt, vilket är varför jag skriver blogg om det 57843065 gånger om dagen, gråter, skriker, har ångest över det varenda vaken minut. Men tack, tack för att du sa det, så jag förstår att det är PÅ ALLVAR.

Vart är stödet? Jag blir knäpp... 

Usch, jag hatar att vara sådär arg. Varför måste du nödvändigtvis vara en sån uppblåst och snobbig bitchjävel? Varför kan du inte bara försvinna ur mitt liv? Det finns en miljon saker jag skulle kunna säga till dig men jag har helt enkelt bara ingen energi att slösa på dig. Jag hoppas bara på att du NÅN GÅNG kan tänka dig att dra åt helvete och sluta störa mig, förstöra för mig och vara allmänt jävla jobbig!

Igårkväll fick jag ner alla simsexpansionspacken :D Så, sims hela natten och hela dagen, baby ;>

Jag saknar min ängel så jag nästan spyr, hon är asocial och verkar typ nere ._. Bläsch, I hate this. 

Den 6e ska vi upp och kolla på lägenhet, hade egentligen spelning med gatumusikanterna då så jag har lite ångest över det... Vi får spela 25 timmar som vi får betalt för, känns som jag knappt hunnit spela något alls, och om jag spelar 25 timmar för jag över 1000 kr vilket jag verkligen, VERKLIGEN båda behöver och vill ha. 

Anywayz, imorgon blir väl rensa ut massor igen... Usch, jag behöver något att se fram emot känner jag. Det här är jobbigt som det redan är men när man inte har något att se fram emot som belöning så blir det inte speciellt mycket lättare..