Ugh, jag får inte komma av mig med bloggandet! Det är bara stört att skriva på min dator, tar ju 3 minuter innan texten kommer fram ._. Nu står min dator nerpackad ändåså, jag sitter vid Tinas dator.

Idag åkte vi upp till sundsvall typ maaaaaassa tidigt och släppte av massa med saker i lägenheten. Fick inte med oss datorn och pianot och sånt men imorrn ska jag upp en gång för alla och stanna där. XD Och så kommer Älsk och Violet och ska umgås med mig och Blue, och jag ska färga håret igen (ÄNTLIGEN)

Jag har F.R.I.E.N.D.S-abstinens så jag tror jag dör... D: Har inte kollat på vänner sen i onsdags (tro mig, det ärlänge för att vara jag ._.)

När vi bar saker idag och igår, iallafall, jag vet inte men det är en slags konstig ångest som sätter sig fysiskt. Det går inte att andas och jag måste sätta mig ner hela tiden och vila för att det känns som om jag ska svimma. Åh, jag längtar så jävla mycket tills allt det här är över! Tills jag slipper tänka på allt som ska göras och se att det bara går att leva normalt...

Det som stör mig mest just nu är du - jag kan bara inte fatta att jag lät dig göra allt det här. Men du ska inte få göra samma sak mot henne, det ska du fan inte få. Det är inte min sak att lägga mig i egentligen men det skiter jag fullständigt i, jag har varit där själv och du ska inte få göra så mot henne! Det var illa nog att du gjorde så mot mig - hur fan kunde du egentligen göra det? Såg du inte själv, vilket jävla svin du var under all den här tiden...? Såg du inte själv att det var DU som vände kappan efter vinden, och du fortsätter att ljuga bara för att du inte klarar av att säga sanningen - du bar dig omänskligt åt. Det går inte ens att förklara för någon som inte fanns där, hur jävla dåligt du fick mig att må ibland. Ibland, who am I kidding? Jag önskade att du kunde försvinna, att du kunde lämna mig ifred, att du kunde hata mig och bara ägna dig åt att fortsätta förstöra ditt eget liv och lämna mitt ifred.

Men jag antar att jag är skyldig dig något slags tack också, på samma gång, för att du lärde mig hur man flydde från det som drog ner en. För att du lärde mig hur man stoppade det, hur man överlevde. Haha, men jag kommer nog aldrig att sluta vara arg på dig/ må dåligt för allt du har gjort, och allt som har hänt.

Om jag kan klara av skolan, om jag klarar av att hantera allt jag har emot mig själv, om jag bara klarar av att gå vidare från det som varit och släppa alla mina minnen så kanske, kanske, för första gången på så otroligt länge, jag kanske kan få må bra igen. Bara för en stund. Jag vet inte vad som får mig att tänka så nu, älsk kanske, för igårkväll var det inte alls såhär. Snarare tvärtom. Oroa er inte, imorgon är det säkert samma visa igen. :p

Urg, jag saknar mina bandmates... älsk också. Oftare och oftare kommer tankar på att förlora dem.... jag kan inte andas vid tanken på det.

Älsk, Violet, Blue, Foreman och Juizee - jag vet knappt vad jag kan säga. Jag älskar er så sjukt mycket.

(och bara för att jag inte nämnde dig här betyder inte det att jag har glömrt bort dig eller att du inte betyder något för mig, förlåt om du känner dig ignorerad. It's not my intentions.)