Japp, vaknade halv 6 idag - på kvällen - snacka om att jag behövde det. Hade kunnat sova längre men jag tänkte att hela dygnsrytmen (som om jag har en sån) skulle bli helt fel om jag gjorde det. Är fortfarande extremt trött men förhoppningsvis behöver jag inte sova lika länge imorrn...

Har blivit totalt besatt av en låt. Det blir jag visserligen ganska ofta, men den här är så EXTREMT jävla onödigt bra & vacker att det är irriterande. Och de som känner mig en aning kan nog förstå vad den påminner mig om...

What a fool I've been, to think life had more to offer...

and I hate you for doing this, and I hate you for saying that

Evergrey - Closure

Jag vill hjälpa dig... jag vill hjälpa alla. Och det brukade kännas som om det gick... i vilket fall så gör det inte det längre. Kanske du inte ser det lika dant men jag tror att du känner en skillnad. Det tror jag alla gör.

The same three words each time, I am fine~~

Och jag...är så less på att det alltid är samma visa. Att det är alltid är samma sak, samma känsla - och jag är så less på att det finns mycket som inte jag, som inte du, som inte de, som inte vi förstår. Så mycket saker som ingen bryr sig om att ta hänsyn till men förväntar sig att få det tillbaka. Jag är säkerligen lika dan men ingen verkar ens inse att det är så. Alla människokänslor gör allting så förbannat svårt jämt!

"I used to have a soul, but now I'm free"

Just det, är hos mamma nu med. Sitter mest inne på mitt rum och jag får JFIOESHGIUPESHdåligt samvete över att jagi nte är därute och klänger på henne och säger att jag älskar henne, men jag orkar inte umgås... och jag är less på alla frågor om skolan, "hur gick det, har du några vänner, hur går det nu, hur gick det med bussen" - jag känner mig jätteliten... och visserligen har jag ju problem med alla de här sakerna men GAH. Känslorna vill inte mixa sig på ett bra sätt!

Haha, just det, Zappen var jätteglad att träffa mig...<3 min lilla ulltuss- fast han var gladare imorse av nån anledning XD Eller imorse, vid halv 6 8), när jag vaknade och kom ut ur rummet så kutade han på mig och gnällde och tvättade mig över hela ansiktet och hoppade på mig. <3 Sötnöten

Och så har jag fått för mig att lägga ut lite gamla dagboksinlägg från lunarstorm här för att se hur mycket saker och ting har förändrats XD

24 augusti 2005:

"Hej Hej! Nu ska jag skriva lite gen... :P

Ange! Jag tkr assynd om dej när jag ser dej i Korridoren... antingen så e du ensam eller så går du bakom dina kompisar som går hand i hand med varann... :| så synn om dej gullunge! älskar dej som fan!!! Och Mille, Du vart inte sur där va??? vi kan väl va me varann nån annan dag??? :| älskar dej oxxå som Satan!!!! Och Becca;) vi ska hålla ihop i 7/8/9C förevigt... /// The Friends Of The History...

Och Jimmy ja såklart... Älskar dej fan Jimmy!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Glöm inte de iaf.. :P


Ni fattar inte hur mycke ni betyder! och Emlan och Hanna och Terese och Bea och Sania... Er glömmer jag aldrig, asrädd för att vi ska glida ifrån varann... Hanna som har skaffat så mkt nya vänner, fast vi går iaf i samma klass... du glömmer mej väl inte?? Vill inte glida bort från dej... som jag och Anna redan har börjat gjort :'(:'(:'( Anna jag saknar dej som in i helvette!!! det är fan förutsagt att vi skulla glida ifrån varandra :'(:'(:'(:'( fortfarande en av mina bästa vänner, kommer alltid att vara... Ni har aldrig svikit mej! Visst har vi vare osams ibland, men inte långvarit... ÄLSKAR ER SOM SATAN!!!!!!!!!!!!!!! :D ni e riktiga vänner ni..."

Och nej, jag är inte helt utan skam... XD Läs och begrunda! XD

Evergrey - Closure:

En sak förstår jag inte... eller, det är väl en av många saker, speciellt just nu, men... En del av de som säger att de ska finnas där jämt, bland de viktigaste människorna också, de säger att de alltid ska hjälpa mig på det sättet jag behöver - alltid. Och ja, självklart har degjort hur mycket som helst och det är inte som om jag inte uppskattar det... för jag behöver det verkligen.

Men efter en dag då allting har gått fel, då ingen verkar se att man behöver hjälp och man frågar efter en tjänst - då skrattar de och säger att "jag kan ju inte alltid hjälpa dig med allt"

Alla tårar tar slut någon gång... och de flesta glöms helt bort. Imorse i skolan tänkte jag på gårdagens tårar och de verkade fullständigt betydelselösa - nu verkar deras mening bränna sin väg tillbaka in i mina sinnen. Det är som om tårarna försvinner ut och in i fokus - ena stunden är de så otroligt suddiga att man nästan helt glömt dem och andra stunden känns de verkligare än jag själv. Jag förstår det inte riktigt... Who am I kidding? 

Jag förstår absolut ingenting av nånting som pågår just nu... just go with the flow. Som på backens. Och hoppas på att utgången av det inte blir densamma.

Och varför, varför varför varför förstår du inte? Varför ställer du krav på mig? Du läser väl här, du läser allt jag skriver? Förstår du inte?

Sluta ställa krav på mig... kan du inte försöka förstå ens lite grann att jag behöver andrum? Hur ska jag kunna hålla samma takt som dina krav när jag knappt kan stå på benen?

Du ska ju iallafall föreställa någon som står så otroligt nära mig som du gör...

Och nej jag kanske inte förstår, men chansen att jag gör det ökar ju inte direkt om du stänger av dig från mig...

Nu vill jag bara ha total ärlighet, från alla håll - jag vill bara veta vad som händer. Det som betyder något verkar, precis som tårarna, försvinna ur fokus - och jag vill inte tappa bort det helt.  Inte igen.

Jag har krävt alldeles för mycket av alla. Visst, ni kan försöka övertyga mig om motsatsen och det kanske funkar för en kväll men känslan vill inte hålla i sig - jag kan inte rymma från det här. Och till och med det verkar folk ta illa upp av...

förlåt, förlåt för att jag knappt själv vet vad jag skriver. Bara en jävla massa svammel...

och du...bara för att ni inte förstår sättet jag tänker på betyder inte det att jag tänker på fel sätt... sluta behandla mig som om jag vore tre år gammal....